Livet går vidare och ändå inte...

Det har gått över 8 månader sedan vår bästa Martin lämnade oss!
Månader som har gjort att tankar och känslor på något sätt ändrar sig. Det är fortfarande så oerhört ofattbart att Martin inte finns här längre. Martin som var min, Olle och Kings trygghet. Martin som alltid fanns där för oss och som hjälpte oss i vått och torrt. Han fanns alltid här för oss....
Å så en dag är han plötsligt borta!!! Hela livet rämnar och inget blir någonsin som förr.
Det är inte bara livet i relation till Martin som inte blir som förr.... Det är relationer till så många andra personer och situationer som aldrig blir som förr.
Det finns en tanke som maler inom mig allt för ofta.....
En tanke på hur huset fylldes den dag Martin dog och dagarna efter. Alla som kom och besökte oss, fyllde huset med blommor, tröst och omsorg. En omsorg som jag är oerhört tacksam för.
Men så går tiden och med den försvinner allt för många vänner, bekanta och släktingar. Det är inte nog med att Martin försvunnit från oss. Det är så många som var här den dagen det hände och som vi i princip inte sett röken av. Människor, vänner och släkt som jag trodde skulle finnas här för oss. Dock vill jag inte någon ska känna sig tvingad att finnas för oss, men jag hade trott och hoppats på att fler skulle finnas här.
Men allas liv går väl vidare och alla har fullt upp med sitt liv.....
Visst har det hela tiden funnits en del släkt och vänner, vilket jag er oerhört tacksam för.
När lördagskvällen kommer, nyår, påsk, valborg osv.... var finns alla då. Troligen är det så att jag som ensamstående hamnat i en annan division. En singeldivision som inte spelar med pardivisionen.
Visst vill jag vara själv ibland, så är det absolut. Å visst har jag Olle vilket jag är oerhört tacksam för. Även King är ett sällskap, men också ett tvång faktiskt. Att varje morgon 7 dagar i veckan så väntar han på att få gå ut. Den "turen" är oftast min. Alla kvällar 7 dagar i veckan så väntar han också på att få gå ut. Den "turen" tar oftast Olle. Sedan är det ett par rundor dessemellan. Klaga tänker du kanske, men det är ett oerhört tvång ibland. Dagar när man nästan inte orkar göra sig själv i ordning och ta sig till jobbet. Då är det inte vad man önskar att behöva gå ut och gå också.

Just idag sitter jag här på min favoritplats just nu. I soffan framför tv:n med mitt kaffe. Jag tittar mig omkring och  vet att jag borde göra så mycket här. Städa och plocka undan, fylla i papper som ska skickas in  och  ringa samtal. Å så ska jag göra mig själv i ordning inför arbetsdagen som börjar 12.30 idag. Som om det inte räcker så har jag ett knä som inte är som det ska. Knäskålen hoppade ur led och tillbaka igen i söndags och jag är livrädd att det ska hända igen. Ska till Ortopeden imorgon tack och lov.

Ja, nu vet jag att detta blev ett "klagobrev", men så får det bli idag. Det är precis så jag känner idag och många andra dagar.

Kram Lena

Livet går vidare och ändå inte....

Kanske jag skulle komma tillbaka...

.....och skriva här igen?
Vet inte om det är så många som läser här, men kan ju göra det för min egen skull.
Får väl se om jag kan hitta lite inspiration....
Kram Lena

Lite av varje....

Igår skrev jag en låååång lista med en massa "måsten" att göra. Samtal, mail och papper som skulle skickas.

Kom hem från jobbet idag och gick ut med King. Sedan hade jag ingen energi alls att göra något. Men så försökte jag med en sak och sedan en till och det var så skönt att bocka av efter hand på listan. Så nu har jag det mesta avklarat!!!

Olle har studiedag och skulle först söka sommarjobb och sedan åka till Laserdome i Malmö. Får väl se när han kommer hem igen.

Här bjuder jag på lite ubåtsbilder från Hurghada i Egypten!

Spännande med en tur 25 meter under ytan!

Satte också in en annons på Blocket på Olles gamla vagn. Tänkte att det är nog ingen som vill köpa den.

Inom en halvtimme hade det ringt en person från Växjö och ville såååå gärna köpa den. Hon hade haft en likadan tidigare, sålt den och ångrade sig såååå.

Strax efter får jag ett sms om samma barnvagn.

Då tog jag bort annonsen....

Nu ska jag köra och handla lite mat, tror jag.

Sedan blir det nog inte så mycket "flitighet" här mer idag.

Kram Lena

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen, jag och Olle, efter en härlig vecka i Hurghada i Egypten.
Har inte riktigt energi till att skriva så mycket just nu, så ni får lite bilder istället:

Utsikt från vår balkong!

Trafiken i Kairo!

Olle och pyramiderna!

Full last på moped i Kairo:-)

Olle och jag på jeepsafari!

Olle i full fart ner för en av vattenruschkanorna!

Ubåten vi åkte ner 25 meter under havsytan!

Utsikt från vår balkong!

Fler bilder kommer!

Kram Lena!

Såhär några dagar...

....kvar tills jag och Olle åker på semester, så har feber och hosta letat sig in i vårt hur:-(

Ännu har jag klarat mig, men Olle hostar och har feber. Jag hoppas vi är friska båda två till om några dagar då det är dags att resa iväg. OM det skulle bli en avbeställning pga sjukdom, så ska jag aldrig boka Egypten mer.... För 3 år sedan hade vi också bokat resa till Egypten, men då blev Martin sjuk och resan fick ställas in. Dock hoppas jag att vi kommer iväg friska denna gången.

Annars går livet vidare här hemma för mig, Olle och Kingen. Det är tungt, tufft och kämpigt många gånger och man känner att man skulle bara vilja lägga sig ner och strunta i allt.... Men så kämpar man vidare trots att saknaden är enorm efter Martin. Det är nu drygt 5 månader sedan han tvingades lämna oss och tomrummet blir inte mindre. Det är sååå svårt att förstå att han inte finns här längre. Jag tror inte jag vill förstå....

Men jorden snurrar vidare trots allt... och imorgon börjar sportlovet. Tyvärr blir det ingen skola för Olle imorgon och han missar ett NO-prov, men han kan nog få göra det efter lovet. Själv ska jag jobba några timmar och sedan blir det frissan och en klippning.

Kram Lena

Trött.....

Jag blir så trött och ledsen.....

för att Martin inte finns här längre.

för att det hela tiden är så mycket som ska ordnas.

för att saker och ting som ska fixas inte kan gå "som på räls".

för att jag nu är "själv" och inte en i ett par.

för att en del människor beter sig som dom gör.

för att jag inte har kraft och motivation till att göra allt som borde göras.

för att allt ansvar nu vilar på mig.

för att livet inte fortsatte som det var tänkt.

för att Olle inte har sin pappa längre.

för att King inte har sin husse längre.

för att jag inte har min man längre.

för att livet är så orättvist.

Kram Lena